Escrito por metal08
Det är nästan exakt tio år sedan Europe senast intog Stockholm för att framföra The Final Countdown i sin helhet. Den gången firade albumet 30-årsjubileum, med en konsert på Cirkus den 8 november 2016. Utöver hela The Final Countdown bjöd bandet då även på en komplett genomspelning av det utmärkta albumet War of Kings.
2026 väljer Europe i stället att kombinera jubileet med en bredare tillbakablick på bandets karriär. Här ryms klassiker från Kee Marcello-eran, inte minst Prisoners in Paradise och Superstitious. Samtidigt får den nya skivan Come This Madness välförtjänt utrymme genom tre oerhört starka spår: One on One, Scandinavian Eyes och The Cult of Ignorance. Trots att albumet nyligen släppts har publiken redan tagit till sig det nya materialet.
Europe framstår alltmer som ett svenskt svar på Iron Maiden, ett band som vägrar nöja sig med att leva på gamla meriter. Den andra storhetstiden är långt ifrån någon nostalgisk återvändsgränd. Tvärtom fortsätter Europe att skapa och spela in fantastiska album, samtidigt som den klassiska låtkatalogen behåller sin självklara relevans.
Att mottagandet av Europes mest klassiska album skulle bli något alldeles extra live var knappast svårt att förutse. 40-årsfirandet av The Final Countdown, skivan som för alltid skrivit in sig i den svenska rockhistorien , inte minst tack vare titelspåret, som sedan länge vuxit till en odödlig rockklassiker och varje låt från albumet får ett enormt mottagande.
Att låta albumet ta plats i sin helhet under konsertens andra halva var ett genidrag. Det blev en uppvisning i arenarock när den är som allra bäst, med storslagna refränger, distinkta gitarrer och en självklar scennärvaro. Under Danger on the Track passade Joey Tempest på att presentera resten av manskapet. När han skämtsamt konstaterade att vissa medlemmar hängt med i årtionden, medan andra de helt enkelt inte verkar bli av med, bjöds publiken på ett av kvällens mest avspända och charmiga ögonblick.
Sedan var det dags för Rock the Night, vars smittande energi och mäktiga refräng fick hela publiken att dras med. Och så Carrie – kanske den största rockballad Sverige någonsin har gett världen. En låt som fortfarande bär på samma känslomässiga tyngd och får en hel arena att stanna upp för ett ögonblick.
En av de stora fördelarna med att framföra The Final Countdown från början till slut är att även de mindre självklara pärlorna får sin välförtjänta stund i rampljuset. Time Has Come, Heart of Stone och Love Chaser visar upp andra sidor av Europe och påminner om den bredd som ryms på albumet. Det handlar inte bara om de odödliga hitsen, utan också om låtarna som hamnat i deras skugga och som här får chansen att glänsa på nytt.
Men kanske är det framför allt den naturliga föreningen av dåtid och nutid som gör kvällen så lyckad. Europes kreativa utveckling under de senaste 20 åren är en imponerande framgångssaga, inte minst när låtar som One on One, The Cult of Ignorance, Walk the Earth, War of Kings och Last Look at Eden står sig så väl i jämförelse med ett så betydelsefullt hårdrocksalbum som The Final Countdown.
Fyrtio år efter genombrottet handlar Europe inte bara om att blicka tillbaka. Jubileet blir snarare ett bevis på att bandets historia fortfarande skrivs, med samma melodiska känsla, samma tyngd och en kreativ hunger som vägrar falna. The Final Countdown må vara odödlig, men Europe har uppenbarligen ingen avsikt att stanna i det förflutna.
Articulo publicado por https://metal08.wordpress.com
