Med den oerhört starka debutplattan En värdelös historia i ryggen är det ett märkbart chockat Huggorm som bara en vecka tidigare fått frågan om att öppna för legendariska ZZ Top i Dalhalla. Med bandets arenakompatibla låtskrivarfiness är det svårt att se hur en sådan kombination skulle kunna misslyckas.
För de oinvigda i publiken blir Huggorms fingertoppskänsla för stämsång och knivskarpa riff det som övertygar den här kvällen. Inför ett i stort sett fullsatt Dalhalla dröjer det bara ett par låtar innan publiken har tagit bandet till sitt hjärta. Hurricane har en uppbyggnad och en refräng som får vilken gammal rockräv som helst att ryckas med. Älskling vittnar samtidigt om nivån på Huggorms textförfattande – en berättelse som, i Dalhallas unika inramning, lämnar ett starkt och bestående intryck.
Hurricane doftar klassisk amerikansk arenarock och är kanske den främsta låten på debutalbumet. I studioversionen av Hybris ligger publikljud på spåret, något som nästan känns profetiskt – låten framstår redan där som skriven för livescenen. När den framförs i Dalhalla blir den också kvällens kanske tydligaste publikvinnare. De som ännu inte var övertygade verkar nu ha kapitulerat inför förbandets kvaliteter.
Kombinationen av sångarna Joakim Brännwall och Christoffer Wennberg fungerar utmärkt i en arena som Dalhalla. Huggorms stora styrka som liveband är hur naturligt samspelet mellan sångarna fungerar; stämmorna sitter med en precision som för tankarna till Kiss tekniska fullträff Shout It Out Loud på Alive II. Huggorms främsta trumfkort är de välskrivna svenska texterna. När det gäller renodlad rock är Huggorm på god väg att bli det svenska språkets främsta låttextförfattare.
